Och den ämnar jag nu besöka igen för att återskapa, eller rättare sagt restaurera det som en gång var. Upprinnelsen var helt enkelt en insikt om att den första samlingen Jorm-kompositioner (våga inte kalla dessa progrock-epos något så profant som "låtar"!) mycket väl kan ha innefattat några av de bästa musikstycken jag gjort. Det var bara den där gnagande känslan av att det hade kunnat förevigas mycket bättre än vad som gjordes då (2008 förvisso, så det var inte så djävla längesedan).
So what can a poor boy do except sing for a prog rock band? Som jag alltid gjort närhelst jag närt en musikalisk vision tillräckligt länge - spela in skiten, denna gång på nytt, och i vanlig ordning helt själv eftersom jag är för socialt inkompetent för att överföra repertoaren till ett riktigt band. (Det är svårt nog att omsätta indiepop i en bandkontext, så fatta insatsen det skulle krävas för progrock). Vissa saker är helt enkelt för bra för att inte göras bättre och det vore ju synd om jag inte fick anledning att komplettera diskografin på Spotify med "Unfairy tales on preacher's avenue", "Quantum", "No candle" och den där löjliga serenaden med den långa titeln.
Och varför inte i samband med detta passa på och dokumentera hela förloppet? Inte så mycket för att jag själv känner för att visa upp det hela, utan mer för att jag personligen finner stort nöje i att se bakom kulisserna-sekvenser på inspelningssessioner, och då är det säkert nån stackare därute som kan tänkas tycka det är kul att se hur undertecknad förevigar dessa alster. Inte för att det direkt är någon cutting edge-teknologi inblandad, men meningslösare saker har det bloggats spaltmeter om. Och ja, jag kan redan nu lova att ni inte kommer få se några kaffekoppar på denna sida.
Därav denna kontemporära digitala artefakt över Jorm's första och sista alster, "The Hemperor's New Garments".
Eller vad den nu ska heta när det är klart för andra gången.
Den titeln suger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar