Det skall utan omsvep medges; jag har ingen formell utbildning när det kommer till musikproduktion och det närmaste jag kommer är en 7,5-poängare i ljudteknik (som jag dessutom aldrig avslutade). Vidare har jag inte direkt vad man skulle kalla uppdaterad kunskap om det senaste inom produktion och utrustning, delvis av ekonomiska skäl men framförallt för att jag helt enkelt inte är intresserad.
Japp, det stämmer. Inspelningsteknik är för mig enbart intressant i den utsträckning det kan tillföra något till det slutresultat jag har i huvudet, och helt krasst sett är den tekniska approachen väldigt basic när det kommer till mina hemkörda inspelningar, och det trots att jag är fullt medveten om att det skulle kunnat ha gjorts mycket bättre även med de medel jag redan besitter. Bara en sån enkel sak som att sätta mig in ett dagsfärskt ljudprogram i stil med Sonar, Logic eller Cubase istället för att envisas med en minst sagt otidsenlig utgåva av CoolEdit, vilket alltså är det program jag använder och har använt på tidigare inspelningar (se Spotifylänkarna här i marginalen). Lite av en digital motsvarighet till att envisas med en gammal 4-kanalsporta (som förvisso gjorde ett gott dagsverke hos Ween i början av 90-talet) framför en uppdaterad och välutrustad inspelningsstudio.
Men jag försvarar mig lite halvhjärtat med att det har funkat tidigare och med tillräckligt gott resultat, ty, det är lite av ett nyckelord - tillräckligt. När man hänger sig åt skapande av i stort sett vad som helst, börjar man efter ett tag inse att hur mycket man än finslipar något kommer man ändå kunna fila lite till för att får det ännu lite bättre. I slutändan handlar det således om att sätta en gräns, en acceptabel lägstanivå, och den gränsen är mer mental än praktiskt. För egen del innebär det att arbeta med låtarna tills jag känner att "det här kan jag spela upp för andra utan att behöva förklara mig". Visst, man skulle kunna göra upp en gigantisk marknadsplan med mätbara målsättningar som att här och här i den och den låten skall man få en känsla, minst 7 på en 10-gradig skala, av det här, men det vore idiotiskt. Vi pratar musik här, något som skall beröra på abstrakta plan ingen skall kunna plocka isär med torra utvärderingsprocesser. (Att åtminstone en av de aktuella låtarna textmässigt utspelar sig innanför akademiska väggar är ju då en annan sak, men mer om det senare).
Så är det någon enda sak jag personligen skulle lämna ifrån mig som rekommendation till vem som än vill ta till sig något, är det "Nöj dig!". Våga sätta en gräns när det blir tillräckligt bra.
Är det å andra sidan något jag skulle rekommendera att man inte skall göra så är det väl att göra som jag. Se till att uppdatera dig och lämna digitala reliker som CoolEdit åt stofiler som undertecknad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar