Och vad är det för märkvärdigt med en Clavinet då, undrar den likgiltige. Det riktiga instrumentet var inget annat än en elektrisk variant av en cembalo tillverkad av Hohner under 60/70-talet, från början i syfte att emulera den med barocken förknippade förlagan men i vanlig ordning när det gäller vintageinstrument gav den ifrån sig ett säreget ljud som snarast definierade sig självt. Vanlig i funk, om man gillar sånt, annars förekommer den på sina ställen i progrocken också och lirar man i de högre oktaverna kommer man nära det där mysiga 1700-talsljudet. Lägligt nog fann jag utrymme i valda låtar även för detta instrument, såsom i det akademiförgiftade metafysikeposet Quantum:
söndag 3 juni 2012
Veckans fusk: Clavinet
Nej, jag har inte tröttnat eller glömt bort. Låtarna är alltjämt på verkstadsbordet i mån av tid och inspiration och som sagt är det mestadels sång kvar att färdigställa. Dock skulle jag vilja flagga lite för ett VST-fynd jag gjorde efter vad jag trodde skulle bli ännu en fruktlös sökning på en Clavinet-plugin värd namnet. Alla jag hört hittills har låtit som leksaks-Casios från tidigt 80-tal men nu har jag faktiskt hittat en vid namn Topaz Clav 1 som låter, om inte spot on så åtminstone milsvidder utöver de jag hört tidigare.
Och vad är det för märkvärdigt med en Clavinet då, undrar den likgiltige. Det riktiga instrumentet var inget annat än en elektrisk variant av en cembalo tillverkad av Hohner under 60/70-talet, från början i syfte att emulera den med barocken förknippade förlagan men i vanlig ordning när det gäller vintageinstrument gav den ifrån sig ett säreget ljud som snarast definierade sig självt. Vanlig i funk, om man gillar sånt, annars förekommer den på sina ställen i progrocken också och lirar man i de högre oktaverna kommer man nära det där mysiga 1700-talsljudet. Lägligt nog fann jag utrymme i valda låtar även för detta instrument, såsom i det akademiförgiftade metafysikeposet Quantum:
Och vad är det för märkvärdigt med en Clavinet då, undrar den likgiltige. Det riktiga instrumentet var inget annat än en elektrisk variant av en cembalo tillverkad av Hohner under 60/70-talet, från början i syfte att emulera den med barocken förknippade förlagan men i vanlig ordning när det gäller vintageinstrument gav den ifrån sig ett säreget ljud som snarast definierade sig självt. Vanlig i funk, om man gillar sånt, annars förekommer den på sina ställen i progrocken också och lirar man i de högre oktaverna kommer man nära det där mysiga 1700-talsljudet. Lägligt nog fann jag utrymme i valda låtar även för detta instrument, såsom i det akademiförgiftade metafysikeposet Quantum:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar