Världens bästa instrument

Nu kanske jag tog i, men musikhistorien skulle varit bra mycket tråkigare utan Mellotronen, ett sällsamt instrument med rötterna i 60-talet. Det är den man kan höra i introt (bland annat) till Strawberry fields forever, i King Crimson's Epitaph och i Genesis' Watcher of the skies. Den var ett av de första försöken att emulera riktiga instrument i keyboardform, och med den något otympliga metoden att var tangent påverkade vad som i stort sett var en liten bandspelare där bandet innehöll en inspelad ton av en eller flera instrument, vanligen stråkar, flöjter, trumpeter och körer. 30-40 olika band sida vid sida med andra ord, vart och ett med en avstämd ton och vart och ett ständigt löpandes. Det kommer knappast som någon överraskning att den invecklade mekaniken ofta krånglade, speciellt på turnéer när instrumentet ständigt flyttades runt, och hur ballt det än vore att äga en äkta Mellotron kan man nog vara glad åt att det idag finns habila mjukvarusynthar som kan emulera det säregna ljudet. Det har nämligen inte så mycket gemensamt med de instrument Mellotronen försökte emulera i sig, tack vare den primitiva tekniken.

Icke desto mindre är den en viktig beståndsdel i progrockens DNA tack vare dess orkestrala och dramatiska kvaliteter. Och med datanördteknikens under till min hjälp har jag lyckats åstadkomma dessa kvaliteter medelst en VST-synth som heter Redtron MKV. Likt alla VST-synthar kör jag den i en VST-plattform (som intuitivt nog heter VST Host) för att få in MIDI-signalen som en audiosignal via ett extra ljudkort.

Här vill jag återigen lägga in en brasklapp att det inte är helt legio att göra på detta vis; normalt spelar man in MIDI som just MIDI-spår, dels för att det är default och dels för att det går lätt att redigera såväl toner som ljud i efterhand. Fördelen som jag ser det med att köra in MIDI som ännu ett audiospår är att man får enbart audiospår att arbeta med i mixen sen, och då jag aldrig varit mycket för att redigera "digitalt", eller hur man skall uttrycka det (i motsats till att som jag gör, spela in allting i tagningar) passar det bra att använda en sådan ganska oortodox lösning.

Som MIDI-klaviatur har jag tidigare använt en alldeles förträfflig Kawai-synth från 80-talet, förträfflig dels för anslaget i tangenterna och dels för att den har en oktav till än det något plastiga MIDI-klaviatur jag nu kör med. Anledningen är att kontaktytorna på Kawai:en behöver rengöras, men vem orkar göra sånt när man har en massa sköna Mellotronslingor som vill ut. Huvudsaken är ändå att det låter som det skall. Här är introt till den kärnfullt betitlade Scram!

Och bara för att ge lite exempel på de olika klassiska Mellotronljuden:


 
Stråkar


Flöjt


Blås