Den korta versionen: Jorm är/var dels ett band (närhelst det handlade om liveframträdanden) och dels ett enmansprojekt (närhelst det handlar om att skriva och spela in musik).
Den långa versionen:
Faktum är att Jorm började som ett internskämt som gick ut på att jag och en kamrat tyckte det skulle vara skitkul om det fanns ett band som hette Riffkollektivet där vem som helst fick vara med och där vad som helst kunde spelas. Ungefär i höjd med detta hade jag börjat ge upp hoppet om att få liv i min hårdrocksvision Yriam Dwark och en ambition att försöka få ihop en ensemble som kunde nära mina allt mer progressiva preferenser (hårdrock var inte komplicerat nog liksom). Hur jag fick ihop denna ekvation, med svårigheten bara att få ihop ett simpelt hårdrocksband i åtanke, vete fåglarna.
Hur som helst, internskämtet realiserades och Riffkollektivet bestående av mig på gitarr/sång och nämnda kamrat, visavi progrockplanerna mestadels motiverad av Dungen, på trummor tog form. Med min något otåliga inställning till kollektiv musikalisk verksamhet i minnet var det såklart bara en tidsfråga innan jag på eget bevåg skulle sätta mig och spela in en hög demolåtar under 2006, och ett urval av dessa står faktiskt att återfinna på ett av Jorm-albumen Sedan började en aldrig avslutad jakt på resterande medlemmar. Åtminstone två basister, en gitarrist och en scientolog på orgel avverkades på vägen innan sättningen någotsånär stabiliserades ungefär i jämnhöjd med att det något oseriöst klingande Riffkollektivet bytte namn till Jorm, efter berget vid Storsjön i Jämtland (samt figuren i Dunderklumpen). Såhär i efterhand kan man med fördel dra paralleller till den storslagna musiken som kan förflytta berg... nej, scrap that.
Under Jorm-flaggen började vi faktiskt nästan komma någonvart framåt 2008 då sättningen kompletterades med trumslagarens bror samt en basist. Givetvis kunde jag inte låta bli att påbörja inspelningar, återigen för mig själv under detta år, och det är precis dessa som i skrivande stund håller på att åter spelas in i förhoppningsvis bättre skick än då. Färgade av en, låt oss säga, emotionell kris (damn you girls!) förevigades de under hösten och jag "släppte" dem under Jorm-namnet som The hemperor's new garments. Med tiden hoppade trummisen och keyboardisten av spektaklet och jag och basisten fick börja leta rätt på ersättare, något vi faktiskt fick tag i till slut. Så när vi skriver 2009 kunde Jorm ståta med en sättning som faktiskt tog sig tid att repa in valda låtar och framåt slutet av det året färdigställde jag en ny inspelning, denna gång med märkbart kortare låtar till stor del, som jag släppte som A theory of anything till en början. Sedermera skulle jag komma på den lysande idén att dela upp denna samling på två album, ett med de kortare låtarna (Jorm) och ett med de mer progressiva, inklusive det 28 minuter långa titelspåret (A theory of anything).
Och tro på fan fick vi inte äntligen till ett par spelningar med denna slutgiltiga sättning också under 2010. Men sedan skulle själva bandet rinna ut totalt i sanden då keyboardisten och trummisen flyttade från staden. Basisten och undertecknad återfinns dock idag i Faculty, men det är en annan historia. Sommaren 2010 satte jag mig återigen och spelade in vad som skulle bli tidigare omhintade Jorm is a world och Veritas, den senare bestående av låtar skrivna under samma period som de nu aktuella låtarna. (Som ni märker är Jorm mestadels gammal skåpmat).
Och det var väl egentligen allt; sedan 2010 har inget hänt vare sig band- eller projektmässigt med Jorm utan det har sedan dess handlat om Faculty och för egen del inspelning av det som en gång skulle bli men som aldrig blev Yriam Dwark (det är ju synd att låta en god musikalisk vision gå till spillo bara för att man inte får tag i medmusiker liksom). Men nu har jag alltså, om än temporärt, återvänt till detta bergsrike för att finputsa historien en aning för framtiden.
Likt jag redan gjort - ingen tror väl på allvar att plattorna på Spotify är från 70-talet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar